GoT, lotus shawl och tvätt

Igår hade vi Game of Thrones maraton, vi tittade på de senaste 5 episoderna. Skönt, eftersom jag var megatrött. Kändes som jag inte sovit ordentligt på flera veckor och det var en ansträngning att bara stå upp.

Medans stickade jag på en sjal till mamma. Jag stickar den av det fina marinblå garnet jag fick av min hemlis, kommer passa mamma precis till hennes nya vårjacka. Jag stickar den efter mönstret "lotus shawl" av Maria Magnusson. 


Idag känner jag mig lite piggare och vi har gjort en krafansträngning och tvättat. Vi behöver byta i sängen och det bästa lakanet låg i tvätten, dessutom har det blivit rejält skralt på underklädesfronten. Usch, jag gillar verkligen inte att tvätta, och jobbigare blir det när tvättstugan ligger i källaren på grannhuset. Så det blir alldeles för sällan vi tvättar egentligen.



Som en gammal skurtrasa

Usch, jag känner mig som en urvriden skurtrasa. Har bara gjort saker som var roligt den här veckan, jag är glad att jag gjorde dem. Men jag är så trött nu, kommer behöva några dagar återhämtning, utan någonting inbokat. Sista var att jag var till min farmor som fyllde 70 år igår, eller vi var hemma hos hennes mamma. 

Tråkiga var att jag var så slut att jag inte orkade stanna så länge, men jag försöker inse mina begränsningar. Mådde lite illa också, och det var väl det jag framhöll mest. Eller skyllde på kan man väl säga. Det är så svårt att förklara känslorna och svårt för de flesta att förstå att det inte är dem det är fel på när man inte orkar mer, utan att man är sjuk. Det är också svårt för de flesta att se det som att en är sjuk, för det syns inte och ord som "trött" och "orkar inte" beskriver egentligen inte känslan. Och att börja dra den förklaringen inför släktingar som jag träffar ytterst sällan, det var jag inte så sugen på. Så jag tror jag ska gå och hälsa på farmor en annan dag när jag är piggare, jag funderar på att sticka något till henne. Men vet inte riktigt vad hon skulle tycka om, eller vilket garn jag skulle använda. Får fundera lite till.


På kvällen igår och idag har jag istället läst böcker. Jag fick låna de sista delarna i "sagan om isfolket" som jag har lyssnat maniskt på de senaste månaderna. Jag fick låna dem av en jättesnäll kvinna på instagram, hennes instagram heter Pellelilla. Hon skickade dem till mig, och så ska jag skicka tillbaka dem när jag läst klart. Så snällt, och fantastiskt vad internet är bra att ha. För jag letade efter böckerna men kunde inte hitta dem.

Dock blir jag väldigt trött i huvudet av att läsa också, så även om jag väldigt gärna vill veta hur det går och ta nästa bok direkt så orkar jag nog inte det idag. Ska försöka sticka lite och kanske titta på en serie, eller bara lyssna på musik.

Sågspån i huvudet, då får man vila

Igår var jag helt slut i huvudet. De senaste dagarna hade det hänt för mycket (a.k.a jag hade gått ut och ätit med Emils familj, bakat och åkt till min syster när hon fyllde år) så jag var jättetrött.

Så jag hängde i soffan hela dagen, lyssnade om på en favoritbok, virkade, spelade mobilspel och sov i omgångar. Det var vad jag behövde. Idag ska jag träffa en kompis, vi skulle ha setts i tisdags, men det blev för mycket på samma gång och vi hann inte. 

Det jag virkade på igår var en halstub i granny stripes som jag la upp till i förra veckan. Jag virkar den i restgarner, jag tyckte det var jättesvårt att hitta en fin kombination av restgarner för jag har väldigt lite som passar med varandra. Först var jag inne på att jag ville ha en väldigt färgglad, men det blev inte bra. Så jag körde på svart, vitt, grått och en lila. Jag tycker det blir riktigt fint faktiskt.


Det är restgarner i fingering weight och jag virkar med virknål 3 (min favorit). Det lila garnet är easyknits Twinkle, så det är något glittrigt med som syns ibland, vilket ger det en liten extra dimension. Tanken är att halstuben ska gå att ha dubbel, nu är den ca 12 cm bred men jag tror jag vill ha den bredare. Men jag forsätter väl tills garnet tar slut typ. 


Förresten la jag upp men en för mig ny metod. Foundation double crochet, hette den. Blev väldigt fint och enklare att avgöra hur långt som var lagom. Lite meckigt att göra dock, men det är juntyp alla uppläggningar tycker jag. 

Riktigt goda bullar

Här vill jag dela med mig av receptet som jag använde när jag gjorde bullarna, för de blev så himla goda. Receptet hittade jag hos Bambis blogg, men ursprungligen var det Johan Sörbergs skrev hon.

Jag ändrade lite, jag tog röd jäst istället för blå (för det var det jag hade och det blev ju jättebra). Dessutom skulle bullarna jäsa över en kokande gryta vatten i en kall ugn i typ en timme egentligen. Det verkade för krångligt tyckte jag. Så jag lät de bara jäsa under duk och det fungerade väldigt bra tyckte jag.


När jag gjorde fyllningen tänkte jag som man gör smörkräm eller frostings till cupcakes, vispa upp den lätt och fluffig. Ha i florsocker och smaksättning och jag tyckte det blev jättebra. Sen var det bara att bre på det på degen, och bullarna fick en jättegod smak.



Degen är helt fantastiskt spänstig, man får verkligen jobba för att kavla ut det. För den vill bara dra ihop sig, vilket ju gör att bullarna blir så bra i slutändan. 

Baka, baka, baka massa kaka

Idag, eller snarare igår eftersom klockan är över tolv, fyllde min äldsta lillasyster 21 år (helt galet, tiden går så fort. Mina andra lillasyster fick också övningskörningstillstånd idag. Känns som det var nyss jag började med det och hon bara var i mellanstadiet...) 

Jag bakade en massa till idag. Jag fick en bakmaskin i födelsedagspresent och efter det blev det superkul att baka igen. Och det var något lugnande över att hålla på med det. Så jag har bakat massor den senaste tiden.


Så jag frågade mamma och pappa om jag inte kunde baka till kalaset om de köpte ingredienserna. De tyckte det var en bra idé, så senaste dagarna har jag bakat bullar, kakor, muffins och tårta. Så kul! 

Och alla gillade bakverken, utom syrran. Men henne är det nästan omöjligt att göra nöjd, hon gillade bullarna och åt jordgubbarna av tårtan iallafall. Och det ser jag som ett gott betyg! 




Dom där jävla pillren

Hur kan de vara så svårt att komma ihåg att ta sina tabletter? Det är mer regel än undantag att jag kommer på runt eftermiddagen att jag inte tagit mina tabletter. Jag har ändå tagit tabletter en gång om dagen i över tre år, men nej. Jag glömmer ändå.

Jag har en sån där senildosa, det funkar rätt bra. Då kan jag ju iallafall se om jag tagit tabletterna idag (för ibland är jag osäker på det med). Men såklart glömmer jag att fylla dosan också...

Det fungerar allra bäst om dosan står på byrån i sovrummet, med en flaska vatten bredvid. Då kan jag ta de så fort jag vaknar. Men är flaskan tom, då tänker jag "jag ska bara gå på toa först" och sen har jag glömt bort att fylla flaskan och ta tabletterna. Jag är som en guldfisk och väldigt lättdistraherad. 

Det tar en riktig mental ansträngning att hålla igång det, med att fylla dosan, se till att vatten finns där och ta tabletterna. Det blir inte rutin för mig, utan jag måste aktivt tänka på det för att lyckas.

Det här är ett exempel på problematik jag har i vardagen.


The Perfect Solution

Det har varit lite sisådär med stickningen under de här månaderna. Jag har inte alls haft samma tålamod med den som förr. Jag blev väldigt pepp på att sticka någonting, började och tröttnade efter någon timme för att det inte blev klart någon gång! Det har även varit perioder då ingenting är roligt och det bara känns som en press att sticka. Samtidigt som jag blir otroligt rastlös av att inte ha något i händerna. Vi kan väl säga att stickningen och jag har haft ett komplicerat förhållande.

Men lite grejer har blivit gjorda, mycket har inte blivit klart, mycket väntar på att få trådarna fästa. Och de allra flesta har inte fastnat på kort, men några har.


Jag har gjort helt klart och sytt i knapparna i min Emelie. Dock är knapparna för små, så jag ska sy igen knapphålen lite, senare... Jag använder den bara öppen iallafall.


Dock blev den lite för kort för min smak (till skillnad från förra som blev för lång) Så jag får väl sticka en till någon gång, som ska bli perfekt.

Jag har också stickat den perfekta sjalen, är så väldigt nöjd med den här!


Den är stickad efter Kamilla Svanlunds mönster Solution. Jag valde att slakta stickamera-uppifrån och ner koftan och sticka en sjal istället. Garnet var för fint och härligt att sticka med för att bara ligga och en sjal skulle jag ju använda mer. 


Den var njutning rakt igenom att sticka. Jag älskar Solution, det är det perfekta sjalmönstret. Alla andra mönster bleknar i jämförelse om du frågar mig. Varför är den bäst undrar du? Mönstret är enkelt skrivet och lätt att följa, jag lärde mig sticka spets genom det. Det är så smart med de drastiska ökningarna som ger dom där "vingarna", som gör att sjalen ligger jättebra om halsen. Och inte att förglömma så blir ju sjalen helt sjukt fin! Tillsammans med garnet (Colinette jitterbug, det gick åt ca 1 1/2 härva) och färgen blev det ren kärlek. Det kan vara det bästa jag någonsin stickat, jag ÄLSKAR den. 


Det är inte lätt när det är svårt

Jag har funderat mycket, fram och tillbaka om jag ska blogga nu när jag mår så här dåligt. Är det en bra idé, ibland känns det som en urbota dum idé eftersom jag inte alltid är helt klar i huvudet och det kanske är för utlämnande att blogga om mitt mående. Å andra sidan skulle det nog vara skönt att ha någonstans där jag får sätta ord på hur mitt liv ser ut och få spy ur mig utan att störa någon. Dock har jag en rädsla för att framstå som gnällig. Men va fan, jag ÄR gnällig och tycker någon att det är jobbigt så behöver den ju inte läsa. Det är ju min blogg. Så summa sumarum, jag ska försöka blogga om hur livet är nu också. Man ska inte behöva gömma sig bara för att man mår skit. 

Så varning för wall av text, nu tänker jag skriva av mig hur det står nu. 

Så vart står jag nu? Ja, jag är inne på min 5:e månad som sjukskriven och det känns som jag bara mår sämre och sämre. Jag vet inte vad som har orsakat depressionen och vad som gör att jag har sån fruktansvärd ångest. I början var det skönt att jag slapp skolan och mycket ångest lättade när jag inte behövde tänka på den. 

Men nu har ångesten kommit tillbaka, men den är mycket mer odenfinierad. Det är ingenting som maler i huvudet, inga problem eller så. Utan jag känner mig tom i huvudet, samtidigt som det känns som att något vrider sönder mig inombords. Det gör riktigt, riktigt ont. Och jag blir så orkeslös att det är en enorm ansträngning att röra mig, känslan är att jag vill skrikgråta, men jag orkar inte. Det är för ansträngande att gråta.

Det är ju inte så hela tiden, men den senaste månaden har det hänt flera gånger i veckan. Och det finns ingen hjälp att få, vilket gör att jag känner mig helt utlämnad och får ångest för det med.

Jag äter antidepressiva tabletter. I februari bytte vi till en ny sort, eftersom att läkarna misstänkte att den förra har slutat fungera eftersom jag blev så hemskt dålig och det ska inte vara möjligt på en maxdos av den medicinen jag hade då. Nu håller jag på att prova en ny sort, men man höjer långsamt så jag har ändå haft en rätt låg dos ett bra tag. Medicinen jag hade förr hette Citalopram och den började jag med mars 2012, har haft maxdos på den sedan augusti 2012. Nu testar jag Venlafaxin, och är nu uppe i en ganska "rimlig" dos, så jag hoppas att det ska ge lite verkan nu. Men min läkare tror vi skulle höja mer sen.

Jag gick ju även på KBT, och kände mig så dum. Jag pratade med psykologen om att jag inte tyckte det funkade riktigt och vi skulle prova lite andra övningar. Men saken är den, att jag tänker ganska mycket och när jag ska tänka på att jag tänker... Det blir för mycket. Istället började jag känna skam för att jag orsakar mitt dåliga mående genom mina tankar, att det var mitt fel att jag mår dåligt. För om jag bara tänkte rätt skulle jag ju inte må så här. Så just nu är det inte rätt metod för mig. Jag är dessutom inte riktigt beredd att kämpa har jag upptäckt, jag har inte orken som krävs. Jag vet inte vad man gör åt det.

Men eftersom jag har varit till hälsocentralens båda psykologer, har antidepp och är sjukskriven finns det inte så mycket mer läkaren kan göra. Han hade kunnat remittera mig till psykiatrin, men det är redan gjort i samband med remiss om ADD utredning och de vill inte ta emot mig. Eftersom att jag är för "normalfungerande", så de rekommenderade KBT och antidepp. Tack för den liksom. 

Men tack och lov har jag en läkare som förstår och tror mig. Hon sa att hon inte alls håller med, för det är helt klart något som är fel tyckte hon. Och avslutade besöket med att säga att hon kan vara väldigt envis när hon vill, så hon skulle skicka tillbaka remissen igen. Det är jag tacksam för. Så nu måste jag vänta tills mitten av juni innan jag får veta mer om det. 


En mössa jag har stickat, som blev för liten men rätt söt.
Ska noga ge mig på mönstret igen någon gång, för att fixa storleken.



Tack finaste Hemlis!

Jag har fått så himla fina paket av min hemlis, tack så hemskt mycket. Så fina och personliga kort du har skrivit till mig, jag har verkligen känt mig ompysslad. 



Jag vet inte än vad jag ska göra med allt fint, men det ska bli roligt att använda det sedan! Tack igen!



Hemlis paket #2


Tack min hemlis för ett så fint paket! Ska klura ordentligt på vad för fint jag kan göra med garnet. Älskar den lilla regnbågsknappen som det står "stolt stickare" på. Undrar vart jag ska sätta den. Har ingen aning om vem som kan vara min hemlis, får vänta till nästa månad.

Tack min hemlis!


Tack så hemskt mycket fina hemlisvän för det fina paketet! Jag blev jätteglad! Och tack för det fina kortet <3

Frustrerad

Jag går ju hos en psykolog nu, vilket ju är bra, för att lära mig hantera ångesten och stressen. Idet ska handla om Kbt, som ju säkert är jättebra och jag har ju känt att det fungerar. Men det fungerar ju inte jämt, och jag känner att jag har svårt att förmedla vad mina problem är, så att andra förstår. Vilket gör att jag känner mig pressad, vilket i sin tur gör att jag mår sämre (kul cirkel). 

Jag känner att jag ofta hamnar i "ung-flicka-problem-med-skolan" facket. Där inne finns prestationsångest och dålig självkänsla. Därifrån får man råd som "man behöver inte vara bäst på allt", "du duger som du är", "du har klarat det förr" och "jämför dig inte med andra". Vilket känns skrattretande eftersom det är så långt från mina problem. Jag har arbetat, hört och gjort de här övningarna i flera år. Men jag mår ändå dåligt, för det handlar om någonting annat. Det hjälper till viss del, men att höra det igen och få samma tips tjugo gånger hjälper inte. Jag började arbeta med de här sakerna när jag gick i mellanstadiet, jag har märkt nu att jag har kört kbt på mig själv i flera år. "Vad är en alternativ tanke? Hur trovärdig är min tanke?". 

Men jag ska såklart fortsätta med övningarna och prova de nya jag får, jag vill inte må dåligt. Och jag känner att jag är beredd att prova det mesta för att slippa det här, ingen vill må så här. Och försöka samla mod att ta upp hur det känns att få dessa råd för femtioelfte gången.

En ny sak som jag fick prova var att jag blev tipsad att ladda ner en app som heter Yoga Nidra. Det handlade om djupavslappning, mindfulness och sånt. För att träna på att slappna av. Övningen är tio minuter och den fungerade. Vi provade den innan vi skulle sova för att se om det skulle hjälpa för att somna. Det gjorde det verkligen, det var nog första gången jag somnat inom en halvtimme på väldigt länge. Så jag ska köra den fler gånger, det var en väldigt skön känsla, att vara avslappnad, om så bara för någon minut.


iPad och Storytel

I tisdags var det helt klart att våra problem med ekonomin var över. Av orsaker som jag inte tänker gå in på har vi levt på ett studielån hela hösten, vilket har gjort att vi legat ca 3000 efter varje månad. Och då är det en budget där bara det viktigaste är med. Det har varit tufft, men nu är det över. Nu får vi två studielån igen.

Så vi gjorde det enda raka när vi fick sånt enormt överskott den här månaden, handlade grejer (haha, och sparade pengar såklart!). Men jag har viljat ha en iPad väldigt länge, för jag har tänkt att det kan hjälpa mig massor med bland annat skolarbetet. Sen skulle det ju vara kul att slippa läsa mönster på miniskärmen på iPhonen. Och allt annat kul man kan göra med en liten padda.

Så vi drog till mediamarkt i tisdags och jag fick äntligen köpa min iPad! (Som jag egentligen tänkt köpt i slutet av sommaren, för min lön. Så jag har längtat) 

Sen dess har jag suttit klistrad vid den, fixat med grejer, laddat ner appar och då. Och jag skaffade Storytel, för jag tänkte att jag då kanske blir bättre på att lyssna på böcker. Men jag provade att läsa lite, trots att jag inte hade några större förhoppningar då jag inte kunnat koncentrera min på en bok sen innan mamma blev sjuk 2011. Men det gick, innan jag gick och la mig hade jag läst ca 300 sidor i 'cirkeln' (i Engelfors-trilogin). Nu har jag läst ut den och börjat på nästa bok. 

Det bästa med Storytel måste ju dock vara att det går att alternera med att lyssna och läsa och ändå vara på samma ställe. Jag behöver träna på att läsa och vara lugn med det, men om jag tappar koncentrationen och inte orkar mer kan jag fortsätta lyssna därifrån jag var och göra något annat en stund och sen läsa igen. 


Här är bokhyllan med böcker jag planerar att läsa. Förutom Eragon, den har jag redan läst. Men är liten sugen på att lyssna igen senare kanske.

FO: Crazy colour cowl

Efter att jag hade stickat koftan blev jag så förtjust i randningen som blev att jag startade upp en cowl i samma garn och samma randning. Det var en skön slöstickning för att titta på tv och serier, och den gick stadigt framåt. Först hade jag tänkt göra den så lång att den gick att ha två varv runt halsen och sy ihop den med kitchener stitch. Men när jag kommit så långt att den gick ett varv tyckte jag att den skulle passa så bra att ha med knäppning och regnbågsknappar på den med. Så då blev det så.
 
 
Jag är jättenöjd. Den blev perfekt hojd och bredd. Den håller sig stående och täcker upp till hakan. De flesta cowls jag har gjort halkar liksom ner och gör att man ändå fryser om halsen. Men den här är perfekt. Jag har använt den varje dag sen den blev klar.
 
Den var riktigt enkel att sticka också. Jag la bara upp 70 maskor och stickade 4 varv rätstickning med regnbågs garnet och 2 varv rätstickning med det svarta. Sen gjorde jag så tills jag var nöjd med längden. Då stickade jag på två svarta muddar i varje kan, en med knapphål och sydde i knappar. 
 
Den är stickad i svart regia, och regnbågsfärgad opal på stickor 2,5 mm. 
 
 

En barnhalsduk och en bebiskofta

En bekant hörde av sig till mig på instagram och frågade om jag kunde sticka en halsduk till hennes son. Och det ville jag gärna göra, det blev en lila, röd och gul randig halsduk efter önskemål. Med lite fransar i kanten såklart! 

 

 
Garn: Lanett baby ull i lila och rös. Något merino järboarn till det gula, minns inte vad det hette.
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Inget, bara vanlig slätstickning fram och tillbaka.
 
 
Medan jag stickade på halsduken fick jag veta att de skulle ha en till barn snart. Så då kunde jag inte hålla mig från att sticka en liten babykofta till hen! Jag hade precis stickat klart den här koftan, så jag gjorde en till efter samma mönster.
 
 
 
Jag la till en svart mudd nertill på koftan och ärmarna för jag tycker det ser mer "ordentligt" ut då. Dessutom döljer det bytet mellan garnerna man gjort medan man stickade kroppen och ärmarna. Den fick såklart knappar i regnbågens färger också!
 
Garn: Svarta är Regia sockgarn och det regnbågsfärgade är Opal leckerbissen (mitt absoluta favoritgarn just nu!)
Stickor: 2,5 mm
Mönster: Detta från drops

 
Emil blev nästan arg på mig när jag sa att jag hade stickat koftan till någon annan, han tyckte absolut att den skulle sparas till när vi får barn (någon gång i framtiden alltså). Så jag köpte mer garn och ska sticka en till som kan sparas, haha. Men den blev verkligen supersöt. 


Jag är en 22 åring som heter Linnéa. Jag älskar att vara kreativ och skapa saker. Här skriver jag om min vardag, visar saker jag har gjort och försöker dela med mig skaparglädjen. Jag stickar, virkar, tecknar, målar, fotar, pysslar och spelar spel. Jag går förskollärarprogrammet i Uppsala och ska förhoppningsvis gå ut därifrån i december 2016 som färdig förskollärare.

RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...