Kan jag teckna?
I alla år när någon har sagt saker som att jag har en talang och att de aldrig skulle kunna rita som jag gör, då har jag svarat att det handlar om träning. Jag har ritat sen jag var liten, jag har tänkt och analyserat världen och mina egna teckningar sen jag gick i lågstadiet. Jag älskade att rita, så jag gjorde det hela tiden. Man lär sig en hel del av att göra, timmar och åter timmar av träning.
Jag slutade rita. Jag fick prestationsångest, och jämförde mig med andra. Jag läste Estet bild och form på gymnasiet, och gick Serie- och bildberättar programmet (innan det la ner) på högskolan. Det gjorde att teckningen inte var lustfylld för mig längre, utan just prestationsinriktad. Jag visste inte vad jag skulle rita, ingenting kändes tillräckligt bra, jag blev inte längre inspirerad av att rita. Det blev bara en massa ångest kopplat till det, så jag slutade. Inte medvetet, men när jag slutade högskolan slutade jag också rita. Det var ungefär 5 år sedan nu.
Jag har försökt ta upp det ibland under de här åren, men har bara blivit frustrerad. Man tappar saker fort, precis som med annan träning. Man kommer få sämre kondition om man sitter inne i 2 månader. Så ingenting blev som jag ville, och jag visste att jag kunnat bättre. Så jag försökte inte.
Nu har jag börjat tagit mitt eget råd. Vill du kunna rita? Träna! Om jag vill rita så måste jag göra det. Så i slutet av förra året skaffade jag mig ett nytt ritblock och började rita. Nu har jag börjat kolla på "lektioner" på Youtube från folk jag tycker ritar bra och har bra tips. Istebrak är fan den bästa som finns i den vägen. Det har gjort att jag blir bättre mycket fort, det gör vägen kortare för jag behöver inte göra all misstag och komma på lösningarna själv.
En av de första skisserna jag gjorde i höstas.
När jag försökte rita i Photoshop igen, färglade jag den.
Sen har jag ju min teckning kvar, den är bara otränad. Så nu tränar jag, och ska bli tio gånger bättre än jag någonsin varit förr (*hybris*).