Min lilla hund

Börja på Treklövern var ett av det bästa besluten jag tog förra året. Men det allra bästa beslutet jag (och Emil) tog var att skaffa en hund. I början av sommaren började jag peppra Emil med bilder på söta hundvalpar, högst taskigt egentligen. Men jag tjatade om att vi skulle skaffa en hund. Vi har båda alltid viljat ha en hund och nu hade vi äntligen råd.
 
Vi tänkte att det nog skulle vara bra för mig också, jag måste ju ta hand om honom. Måste gå ut några gånger varje dag, måste gå upp och mata, och jag blir aldrig ensam hemma. Så under semestern förra året åkte vi och tittade på valpar, bland annat (åter igen, jag tjatade...) I Kristianstad fanns en kull med Pomeranian/Pekines (75% rep. 25%) valpar, hur söta som helst. På vägen hem hade vi med oss Mako.
 
 
På den här bilden är han 9 veckor, vi hade haft honom i ungefär 1 vecka.
 
Valp perioden var vidrigt jobbig, då hade vi ändå en ganska lättsam valp. Men han var pytteliten, hade hur mycket energi som helst och ville äta precis allt. Vi bor i lägenhet så det var rätt drygt att springa ut flera gånger i timmen. Jag vet inte hur många gånger vi sa "Det är tur att du är söt." Men det var så värt det.
 
 
Här har han nyss bytt valp pälsen mot vuxen päls, så han är väldigt korthårig.
Han har också fått en ny leksak som han älskade från första stund.
 
Han är en lättsam liten hund. Han vill göra rätt och vara oss till lags, till och med i hans "rebell perioder" så har han varit rätt lydig. Han vill ligga och gosa, kommer och slickar en i ansiktet och öron eller händer och fötter tills man säger åt honom att sluta. Han vill inte leka själv, utan kommer alltid med leksaker och vill att vi ska vara med. Han släpper dem på händerna eller i knät. Om vi leker dragkamp och man släpper leksaken så han "vinner", då släpper han den också och lägger fram den till en. Och tittar på en som att han vill säga "du är inte så bra på det här eller hur? Du ska hålla i den." 
 
 
När han är glad så fån-ler han som på den vänsta bilden.
 
Igår fyllde han 1 år, och vi har haft honom i 10 månader. Men det känns som att vi alltid har haft honom, han passar precis in med oss. Tänk att vi hade sån tur att vi fick just honom, är så glad för det. Jag visste inte hur mycket man kunde älska en hund innan vi skaffade honom. Han är ju perfekt på alla sätt (inte alls partisk här).
 
 
Min lilla Mako
Han är föresten döpt efter M-35 Mako, från Mass Effect 1. "Bouncy and unstable".
Vardagstrams | |
Upp