Inlägg om vad någon har handlat är ju generellt skittråkigt, men bear with me.
 
När det blev varmt nu för någon vecka sen, insåg jag hur lite sommarkläder jag har. Har haft en inventering av min garderob, för jag tycker att jag alltid står där och ratar kläder i garderoben. För små, sitter konstigt, passar inte med nått, osv. Så lådan kan vara full och jag har ändå inget att ta på mig. Kände att jag var tvungen att gå igenom det nu, rensa så att det bara finns kläder jag kan och vill använda. Skulle underlätta så mycket, slippa stå och gräva varje morgon. Det skulle dessutom vara lättare att tvätta om det inte är så mycket kläder i omlopp, som det blir när man använder kläder man inte vill ha bara för att.
 
Så jag rensade i mina lådor, och vi försöker tvätta oss igenom tvättberget så vi vet vad som finns där. Slängde en del kläder, trasiga eller sunkiga. Kändes skönt att kunna säga "det är ett hål i den här, jag kastar den". Vissa som jag bara tyckte var fula kastade jag också. Orkade inte samla ihop och gå till Myrorna eller Röda Korset med, har gjort det förr men pallade inte nu. Allt åkte i soporna.
 
Men sen finns det ju kläder som jag inte kunde förmå mig att slänga. För jag tycker de är jättefina och har någon slags fåfäng förhoppning att jag en dag ska kunna ha dem igen. Jag vet, jag vet, men nu var inte den tiden att göra sig av med dem. Så jag har tryckt ner dem i en lufttät låda och ska slänga upp den på vinden, ur vägen men inte borta. Jag är dock rätt säker på att det finns en hel del i tvätten som behöver gå samma öde till mötes, soptunnan eller vinden. Ska bara ta mig igenom högen.
 
 
Att det inte är överdrivet mycket kläder kvar, vilket inte var förvånande. Vi har ju haft skitdåligt med pengar, länge. Jag gick runt i leggings och tunika för jämnan, för jag hade inte råd med annat. Köpte nya leggings kanske varannan månad, när det förra paret gått sönder. Det skavs alltid hål fort mellan låren på mig, så det var jag tvungen till. Men det fanns ju inte en chans i världen att jag skulle kunna köpa jeans eller nått (hade jag varit smal hade det väl varit lättare, då hade jag ju kunna köpa från typ H&M för 100kr eller nått, finns inte riktigt möjligheten om man drar högre än 40-42). Och spara pengar var inte ett alternativ, man får inte spara pengar om går på soc-bidrag.
 
Det har inte riktigt sjunkit in än att vi har pengar, trots att det har gått ett år sedan jag fick min aktivitetsersättning godkänd och vi slutade vara livegna hos soc. Här om dagen pratade jag och Emil om våra tomma garderober, och insåg vi att vi faktiskt kan handla en "ny" garderob. Vi behöver inte bara välja en ny tröja och kanske, kanske ett par byxor. Att få sitta och plocka ihop en varukorg, och kunna beställa det. Den känslan alltså.
 
Här är en del saker jag beställde. Dessa är från H&M och Bonprix.
 
Har en plan på att köra minst en av de vita tröjorna i en maskin med lila textilfärg, har haft en påse hemma jättelänge som jag gärna skulle använda. Annars är ju färgpaletten något tråkig här.
Börja på Treklövern var ett av det bästa besluten jag tog förra året. Men det allra bästa beslutet jag (och Emil) tog var att skaffa en hund. I början av sommaren började jag peppra Emil med bilder på söta hundvalpar, högst taskigt egentligen. Men jag tjatade om att vi skulle skaffa en hund. Vi har båda alltid viljat ha en hund och nu hade vi äntligen råd.
 
Vi tänkte att det nog skulle vara bra för mig också, jag måste ju ta hand om honom. Måste gå ut några gånger varje dag, måste gå upp och mata, och jag blir aldrig ensam hemma. Så under semestern förra året åkte vi och tittade på valpar, bland annat (åter igen, jag tjatade...) I Kristianstad fanns en kull med Pomeranian/Pekines (75% rep. 25%) valpar, hur söta som helst. På vägen hem hade vi med oss Mako.
 
 
På den här bilden är han 9 veckor, vi hade haft honom i ungefär 1 vecka.
 
Valp perioden var vidrigt jobbig, då hade vi ändå en ganska lättsam valp. Men han var pytteliten, hade hur mycket energi som helst och ville äta precis allt. Vi bor i lägenhet så det var rätt drygt att springa ut flera gånger i timmen. Jag vet inte hur många gånger vi sa "Det är tur att du är söt." Men det var så värt det.
 
 
Här har han nyss bytt valp pälsen mot vuxen päls, så han är väldigt korthårig.
Han har också fått en ny leksak som han älskade från första stund.
 
Han är en lättsam liten hund. Han vill göra rätt och vara oss till lags, till och med i hans "rebell perioder" så har han varit rätt lydig. Han vill ligga och gosa, kommer och slickar en i ansiktet och öron eller händer och fötter tills man säger åt honom att sluta. Han vill inte leka själv, utan kommer alltid med leksaker och vill att vi ska vara med. Han släpper dem på händerna eller i knät. Om vi leker dragkamp och man släpper leksaken så han "vinner", då släpper han den också och lägger fram den till en. Och tittar på en som att han vill säga "du är inte så bra på det här eller hur? Du ska hålla i den." 
 
 
När han är glad så fån-ler han som på den vänsta bilden.
 
Igår fyllde han 1 år, och vi har haft honom i 10 månader. Men det känns som att vi alltid har haft honom, han passar precis in med oss. Tänk att vi hade sån tur att vi fick just honom, är så glad för det. Jag visste inte hur mycket man kunde älska en hund innan vi skaffade honom. Han är ju perfekt på alla sätt (inte alls partisk här).
 
 
Min lilla Mako
Han är föresten döpt efter M-35 Mako, från Mass Effect 1. "Bouncy and unstable".