Produktiv ångest

Shit, vad det gick bra att blogga kontinueligt... Bara 5 månader sen senaste inlägget. Men skit samma, det kommer bli så, 'varierande funktionsnivå' och allt det där.
 
Det har i alla fall hänt en hel del sen sist. ERGT:n är slut, jag har gått PPI (Psykopedagogisk Intervention) om ADHD/ADD med mamma och Emil, fått min aktivitetsersättning förlängd med 2 år och börjat ha boendestöd regelbundet.
 
Jag har skrivit mer på min fanfic, jag har ritat mer, gjort en lampa till vårt sovrum, sytt projektpåsar, sytt pennfodral och stickfodral, börjat göra en bullet journal (tycker namnet låter så otroligt töntigt, men vet inte vad jag ska kalla det annars), virkat och stickat lite.
 
Jag har mått helt okej, och jag har mått skit. Har en jobbig period nu, har haft konstant ångest som är svår att ignorera. I vanliga fall kan jag fungera någolunda normalt, även om jag har lite ångest. Men nu känns allting jobbigt. Jag känner mig så himla otillräcklig och värdelös. Det gnager i mig, som att det finns en jättelång lista med saker jag borde göra och jag är så himla dålig som inte gör dem. Jag är osäker på vad som exakt är med på den listan, men jag vet att jag aldrig skulle kunna göra allt på den. För den är orimlig och fylls på med två saker när en försvinner.
 
Det känns inte bra att göra någon av mina "borde" heller, för det är aldrig tillräckligt. Så jag har lika mycket ångest efter, som jag hade haft om jag inte gjort något. Det känns bara okej medan jag faktiskt gör något, när det är någonting som håller min uppmärksamhet. Men då blir det som att jag mini-kraschar varje gång jag tappar fokus eller blir färdig med någonting. Ångesten kommer som ett slag i magen, och jag blir helt slut, som att jag blivit helt dränerad på energi. Men jag kan inte slappna av och försöka ta det lugnt en stund, för det kryper i hela kroppen av rastlöshet.
 
Så nu kan man få för sig att jag mår ganska bra, för det händer saker runt mig och jag gör saker. Men egentligen mår jag skit och pallar inte att sitta still med tankarna. Det finns så många olika stadier av ångest. Det positiva med den här ångesten är ju att saker blir gjorda... Om än på ett ohälsosamt sätt. 
Depression | | Kommentera |

"Varierande funktionsnivå"

Är vad jag fått höra många gånger. Jag är väldigt ojämn i vad jag klarar av. Något som säkert kan se helt sjukt ut från utsidan, och som gör mig så fruktansvärt frustrerad. Hur kommer det sig att jag kan sitta och plugga HTML, CSS och javascript (för att jag vill), samma dag som jag inte ens fixar att bre en macka? Samma dag som att ens öppna en förpackning känns helt oöverkomligt, och jag istället struntar i att äta överhuvudtaget.

Det är väldigt svårt att förklara, det låter ju bara som att jag fånar mig. Men i stunden så känns kodningen tio gånger lättare än att bre en macka, och det är det som är svårt att förstå tror jag. Men det är så, min funktionsnivå är otroligt ojämn. Någonting som inte irriterar någon mer än det irriterar mig.

Jag har fått veta att det beror på att jag är "för" intelligent. För skillnaden är ju att det ena tycker jag är intressant och det andra är tråkigt. De använder dessutom två helt olika delar av mig, om ni förstår hur jag menar. Den ena handlar om att förstå och lära sig, den andra handlar om att utföra en handling. Så om jag inte var lika "intelligent" (alltså, det låter så jävla dumt när jag skriver det, men det här är inget dolt försök till skryt, jag lovar) så skulle jag inte kunna eller vilja utföra den första saken och därför förmodligen ha en jämnare funktionsnivå. Jag skulle heller inte riktigt märka av mina olikheter i funktionsnivå, om jag hade några.

När jag läste kriterierna till ADD, och såg en som var att en tråkig uppgift blir otroligt mycket svårare att utföra, så lättade någonting i mig. Såklart någonting som är tråkigt tar emot att göra, så jag har alltid trott att jag är lat eller att det är fel på mig. Men att få reda på att nej, det är mycket svårare för mig, hindret är mycket högre än för normala. Det gav mig lite självkänsla tillbaka.  

De här sakerna kombinerade gör mig ojämn och motsägelsefull. Det beror ju också på dagsformen.

 
Ett exempel, från nått år sen, på vad jag menar. Mådde skitdåligt och orkade typ ingenting. Men ställde mig och bakade,  massor av saker och höll på i flera dagar.
ADD, Depression | | Kommentera |

"Äta nyttigare mat" femtielfte gången gillt?

Har dragit igång projekt "äta-nyttigare-och-mer-ordentligt" igen, för femtielfte gången. Men någon gång måste jag ju lyckas. Jag kan inte leva på chips, läsk, snabbmat och nån enstaka gång hemlagat. Det fungerar inte, vilket jag ju vetat såklart. Men att ta tag i det och hålla ändringarna, det är där problemet ligger.
 
När man kommit in i en rutin att det är okej att äta en påse chips istället för middag, för man orkar inte anstränga sig mer än att öppna en påse, då är det väldigt svårt att bryta den rutinen. Jag har ju också problem med att jag tröstäter, så om jag mår dåligt så kastar jag alla mina värderingar och principer i luften och köper godis, chips, läsk... Skiter i om det är veganskt eller inte (har också hänt att jag äter kött om det är vad jag vill ha just då). För det dämpar min ångest, ett tag, tills jag får ångest för vad jag ätit. Det känns nästan inte som att jag får vara med och bestämma, jag bara gör. Om ni fattar vad jag menar? Så det är jävligt svårt. Det är dock inte riktigt på nivå hetsätning, men kan säkert vara på väg att bli.
 
Men jag vill inte ha det såhär. Annars kommer jag väl bli fysiskt sjuk också snart. Jag vet ju mycket väl att jag mår mycket bättre kroppsligt, och inte är lika trött om jag har ätit ordentligt (såklart). Jag har dessutom IBS, som triggas av mejeriprodukter från djur och andra "feta" produkter, så när jag "fuskar" så får jag ju dessutom massa problem med magen efteråt. Sen vill jag ju egentligen inte äta saker som kommer från djur, även om jag inte mådde dåligt av det. Tycker ju egentligen att det är rätt äckligt, principiellt alltså. Man kan ju tycka att de här anledningarna borde vara nog för att hålla mig ifrån skiten, men nej, jag ramlar dit igen och igen.
 
Men jag tänker inte göra någon total livsstilsförändring ena dagen till den andra, för då ger jag upp den tredje dagen. Ska i första hand dra ner på snacks och försöka laga någon form av mat varje dag. Försöka hålla mig från att gå till ICA och köpa läsk och chips bara för att jag mår dåligt.
 
 
Här är en bra dag. Snabbmakaroner, veganska "köttbullar" och ketchup. Jag mådde pissigt den här dagen, men jag lagade faktiskt mat och köpte inte godis istället. Var väldigt stolt över det. Att det inte är bra mat är någonting som får bli nästa steg att ta tag i. Än så länge tänker jag vara nöjd varje gång jag lyckas dra fram snabbmakaroner istället för godis.
Depression, Mat | | Kommentera |
Upp